söndag, februari 04, 2007

Talet... inte riktigt klart men typ...

Kamrater!

Det är bistra tider nu. Nu måste vi hålla ihop! Ta ett steg in i våra fackliga organisationer och engagera oss ÄNNU mer. Det vår nya regering fruktar mest är en stark fackföreningsrörelse. Det har de visat med stor tydlighet!

Vi måste anstränga oss lite extra nu och se till att utbilda alla våra medlemmar så att ALLA förstår vikten av att vara medlem i facket. Våra företrädare förstod det hör för 120 år sen och det är på tiden att vi vaknar och inser det själva också! Kunskap är makt! Men makten ska enligt vår nya regering endast vara till för de rika och inte för folket!

Vi behöver en hög A-kassa dels för att behålla stabiliteten i samhället men oockså för att vi inte ska börja konkurrera med våra löner.

Den som har ett jobb ska inte behöva oroa sig för att någon som är arbetslös ska komma och ta dennes lön till en lägre lön. Den som är arbetslös ska inte behöva bryta det fackliga löftet och sälja sig till en lägre lön än vad kollektivavtalet säger. Det är det här det handlar om! Jag är stolt över våra svenska kollektivavtal! Vi har kämpat väldigt hårt för att komma dit vi är idag.

Jag köper inte att det skulle bli bättre om folk blir fattigare.Jag köper inte att folk blir "mer motiverade" om man kapar dem vid fotknölarna. Med det nya förslaget kommer många i min bransch inte ens att kvalificera sig för att få A-kassa. De kommer stå HELT utanför! Det är inte OK!!

Om man inte har några pengar så sutar man att konsumera. Om folk slutar köpa varorna i butikerna så får inte företagen in några pengar. Om företagen inte får in pengar så måste de säga upp personal och då blir ännu fler arbetslösa som inte kan handla något och vi är inne i en neråtgående spiral... Det är ju enkel logik!!!

Det är vi, vardagskonsumenter, som håller igång Sverige! Det är vi som är Sveriges ryggrad! Glöm inte det!! Glöm inte heller att tillsammans är vi starka!

Sen kommer jag att avsluta med nåt slagkraftigt och ideologiskt... Det kommer när jag väl står i talarstolen... hoppas jag

Kram och hej så länge!

Inga kommentarer: