Mer saker som gör mig förbannad!

Jag blir förbannad på systemet som säger till Försäkringskassan att det minsann inte är nån sjukdom att vara gravid! Nä, det kan väl stämma men det är väl ändå inte så att bara för att man är gravid så kan man inte va sjuk??? Om man av graviditetsbesvär inte kan jobba så ska man mer eller mindre skylla sig själv!

Jag vet att det funkar så eftersom jag fick slåss med knytnävarna mot FK när jag var gravid! Jag hade så kraftiga foglossningar att jag fick använda kryckor för att överhuvudtaget kunna ta mig fram, jag fick sen allvarliga förvärkar så doktorn ordinerade absolut vila. Sängläge alltså! Det ville inte FK godta heller. Min arbetsgivare fick skriva ett intyg att jag omöjligt kunde arbeta i det tillståndet och att arbetsplatsen inte kunde anpassas i den graden att jag kunde arbeta. Lite svårt att jobba ensam i en kiosk när man måste ligga ner... Extremt svårt att packa upp varor när man inte kan röra sig utan att gråta av smärta! Tillslut när jag hade fått intyg både från jobbet och min läkare så fick jag personligen visa upp mig på FK-kontoret och bevisa att jag faktiskt hade ont... Man blir ju mörkrädd vad lite tilltro det finns till folk. Jag blev tillslut sjukskriven men de hotade med hembesök. Fine! Kom ni, men räkna inte med att jag kan komma och öppna dörren, JAG KAN JU INTE GÅÅÅÅ!!!

När jag väl skulle föda så blev det inte som jag tänkt, det blir det ju sällan men jag hade aldrig trott att jag skulle bli så kraftigt diskriminerad i landet Sverige som jag blev!

Jag blev nämligen kejsarsnittad. Detta pga hotande syrebrist hos barnet. Jag hade liksom inget val, det var ett sk. akut snitt. Sonen som kom ut var lite lätt blå och het slapp... Vi fick ligga kvar för observation i fyra dagar. Mig brydde de sig inte om så mycket, de skar stort och igenom en del muskler eftersom det blev väldigt bråttom. Efter fyra traumatiska dygn och vi äntligen åka hem. vid doktorns utskrivningssamtal fick jag veta att under 8 veckor framöver så måste jag ta det väldigt lugnt och inte bära matkassar, inte tvätta, helst inte bära min son heller eftersom han vägde 3600 g och det var egentligen för mycket. Ok, tänkte jag, då blir jag väl sjukskriven och min man får helt enkelt ta ut föräldradagar för att vara hemma och hjälpa till. Men se den gubben gick inte! "-föda barn är ingen sjukdom så du får plocka från föräldrapenningen... din man kan väl ta semester och hjälpa dig hemma för det är ju inte så bra om du håller på å städar och fixar. Du ska ju vila!"

Här nånstans började jag bli förbannad... Hur fan tänkte de nu? Jag får inte anstränga mig men jag får inte vara sjukskriven. Om jag hade varit man så hade de aldrig resonerat på det viset! Om en karl gör en större bukoperation så blir han sjukskriven bums och utan knot. Om en kvinna som inte är gravid opererar bort tex blindtarmen så blir hon sjukskriven. Är det skillnad på när i livet man sprättar upp magen? Är jag helt plötsligt inte en vanlig människa, när jag är gravid eller nyss fött barn, längre? Kommer jag inte ha lika ont eller läker mitt operationssår fortare än andras? Tydligen så är barnafödande kvinnor inte lika mycket värda som andra medborgare i det här landet... Mycket märkligt!

Nu ska jag sluta gnälla och göra nåt vettigt med min dag.