måndag, april 07, 2008

När livet förväntas fortsätta

Nu har det gått en tid... Ibland känns det som lång tid, ibland känns det som hon gick bort igår och ibland plockar jag upp mobilen för att ringa och berätta något roligt. Begravningsakt och minnesstunder (2 st, en i Skövde och en i Norrland) är avklarade och om två veckor ska bouppteckningen skrivas på hos Fonus jurister. Lägenheten är uppsagd och i månadsskiftet ska den vara tömd. Praktiska saker som man kan checka av på en lista... Men sorgen och smärtan kan jag inte checka av på nån lista. Den finns kvar hela tiden, går inte bort, minskar inte, håller kvar mig hårt och hänsynslöst. Jag hade väl nån föreställning om att livet skulle återgå till sitt vanliga lunk efter nån månad, men vad fel jag hade! På dagarna sätter jag på mig masken som håller känslorna inne och är på jobbet som vanligt igen. Tur att det är pollensäsong så mina rödgråtiga och kalaspuffiga ögon kan bortförklaras på ett tillfredställande sätt. Folk har slutat fråga hur jag mår och det är både bra och dåligt. Skönt att slippa bli påmind hela tiden men samtidigt så känner jag mig bortglömd. Det är så fånigt egentligen, jag vet ju att folk gör det av respekt och hänsyn men samtidigt så skäms jag för att jag sörjer och så blir jag ledsen för att folk bara tuffar på i vanlig takt.

Det är så svårt att gå vidare utan världens bästa mamma!

1 kommentar:

Anonym sa...

Har du slutat blogga ?
Hamnade av en slump har och markte att vi har manga gemensamma namnare. Min mamma fick brostcancer 2004. I november 2007 upptacktes metastaser i levern. Sedan gick det snabbt - hon gick bort 31dec07. Jag kanner igen mig mycket i dina tankar. Jag har ocksa barn, 3 och 6 ar idag.
Och jag ar fodd i Umea, men bor sedan 1997 i Frankrike.
Jag undrar hur det ar nu efter en liten langre tid ?
For min del kan jag saga att det finns ett fore och efter och saknaden kommer alltid att finnas dar. Jag undrar om jag kommer att tanka pa mamma varenda dag i resten av mitt liv ? Och som tur ar tanker jag mer pa att jag haft tur som har haft mamma, mer an pa att jag har otur som inte har henne langre. Det ar sa manga som har det daligt trots allt.