Lite ditt och datt

Smutskastning på låg(!) nivå...

2009-08-26T10:11:00.004+02:00

Jävligt lågt! Men vad mer kan man begära av Borås Tidning?

Är så irriterad att jag nog får skriva mer lite senare...

Anders, Anders, Anders... klipp dig å skaffa ett jobb!

2009-04-16T13:56:00.003+02:00

Vad är det för fel på Anders Borg? 11 miljarder ska "satsas" på de arbetslösa... Men snälla du! Det är ju ingen satsning om de arbetslösa måste utnyttja A-kassa och de blå råkar uppfatta det som en ökad kostnad! Självklart blir det en ökad kostnad om arbetslösheten stiger. Med de förändringarna i A-kassan som gjorts så är det fullständigt självklart att det kommer belasta samhället i större utsträckning än innan. Om färre kvalificerar sig för ersättning från A-kassan och dessa dessutom råkar vara de som i större utsträckning faktiskt blir arbetslösa, så är det inte så svår matematik... Nu har vi väl i och för sig fått bevis på att finansministern inte kan addera små tal ens så man kanske inte kan begära så mycket!

Hur kan man sen gå ut med "tips" till de arbetslösa ungdomarna som lyder; Sök många jobb och vänd inte på dygnet..." Snacka om förolämpning! Hans fördomsfulla syn på ungdomar skiner inte bara igenom, den bländar. Ge ungdomarna en riktig chans genom att skapa utbildningstillfällen, speciella åtgärder för unga så de kommer ut i arbetslivet under vettiga förutsättningar! Ge dem framför allt lite cred... Alla ungdomar är inte lika slöa och oengagerade som finansministern förmodligen var i den åldern, för med det uttalandet får man väl anta att han känner andra som han känner sig själv!

Dumb ass!!!

U2 i augusti!!!!!

2009-03-13T15:52:00.002+01:00

Skål för fan! Jag har faktiskt lyckats köpa en biljett... kl 14 idag. Vad var oddsen att det skulle finnas nåt kvar??? Lyckan ler mot mig idag. Ingen otursdag här inte!

/ så lycklig!

Lite nöjd nu faktiskt!

2009-03-12T13:00:00.001+01:00

Har fått insändaren publicerad i två tidningar, i sin helhet! I Jönköpings Posten 5 mars och i Smålands Tidningen idag... :)

Men allvarligt!

2009-03-10T16:27:00.005+01:00

Så var vi här igen! Tydligen är det Arbetsförmedlingens jobb att snygga till siffrorna för arbetslöshet till regeringen, kosta vad det kosta vill... Det var en idékonferens i en av kommunerna i Jönköpings län för ett tag sen ang just detta. Jag fick ta del av resutatet och blev tvärilsk! Nedan kan ni läsa insändaren som blev resultatet... Thomas på SEKO ville oxå va med å tycka ;) Det fick han...

Ang Arbetsförmedlingarnas diskussioner kring åtgärder för arbetslösa ungdomar i ”jobb- och utvecklingsgarantin”.

Vi fick ta del av ett dokument från en konferens på en arbetsförmedling i länet, där man hade funderat kring åtgärder/sysselsättning för arbetslösa ungdomar och långtidsarbetslösa. Vi ser med stor oro hur framtiden för dessa människor kan se ut om det blir verklighet av dessa diskussioner. Framför allt är det ungdomarna vi tänker på eftersom de inte har någon större erfarenhet av arbetsmarknaden och har därför inte heller någon väsentlig kunskap om sina rättigheter och skyldigheter på arbetsplatsen. Man har, som vi tolkar det, listat ett antal möjliga ”arbeten” som ingen annan vill göra och detta ska göras inom ramen för jobb- och utvecklingsgarantin. Vi talar alltså inte om avtalsenliga löner här utan det är en lönedumpning som ska ske. Det vi reagerade starkast mot var arbetsuppgifterna.

• Passa barn
• Gå ut med hundar
• Packa matvarukassar
• Hustomte

Detta är några av förslagen… Var ska man börja? För det första så är det en karbonkopia av plusjobben, rent spontant. För det andra; ska man i Sverige utföra ett arbete så måste vi alltid utgå ifrån att det är avtalsenliga löner som gäller. För det tredje; dessa arbetsuppgifter finns idag i vår ordinarie verksamhet. Passar barn gör barnskötare på förskolor runt om i landet dagligen! Gå ut med hunden gör hundstallarna för en rimlig peng åt den som inte har möjlighet att ta hand om sin egen hund på dagtid. Packa matkassen gör butiksbiträdet för en avtalsenlig lön åt den som inte själv klarar av det. Men Hustomte… Vad en sådan gör vet nog ingen!

Det var ordet Hustomte som fick oss att gå i taket fullständigt. Hur kan vi bygga en ung människas självkänsla och egenvärde när vi tilldelar denne ett arbete som hustomte för en betalning som är under all kritik. Här måste vi vara en motkraft i samhället! Vi möter i våra fackliga uppdrag många unga som inte har någon erfarenhet av arbetsmarknaden. De är så glada över att ha ett jobb att de godkänner i princip vilka villkor som helst. Det är upp till oss i arbetarrörelsen att se till att dessa unga inte exploateras av kapitalistiska krafter i samhället. De lokala fackliga organisationerna måste bevaka våra intressen hos Arbetsförmedlingarnas olika forum i länet. Vi vill att våra kamrater är på plats som en motkraft och att vi inte bara är där som ett fackligt alibi.

För att vi ska ha en konkurrenskraftig arbetskraft i länet så krävs det anpassade utbildningsinsatser, inte slavjobb till slavlöner!

Terés Eriksson
Medlem i Handelsanställdas förbund

Thomas Olsson
Medlem i SEKO

Stackars lilla moderattant som har så liten värld!

2008-11-13T16:56:00.003+01:00

Förra veckan skrevs det en del i tidningarna om en motion som ett gäng moderater hade fört fram... Den handlade om att barn som går på dagis ( nä, Petra, de har inte lärt sig att det heter förskola!) inte ska vistas där mer än 40 h/v. Och att alla barn ska ha rätt till 5 veckors sammanhängande semester varje sommar. Visst låter det fint? Jag skulle också velat slippa lämna min son på förskolan i 43 h/v när han gick där, det hade ju varit jätteskönt. Inte för att barn mår dåligt på "dagis", de trivs i de allra flesta fall alldeles utmärkt, utan för att det hade inneburit att jag hade träffat honom mer. Dessvärre har jag jobbat för att få mat på bordet och kläder på ungen, så jag har inte kunnat unna mig den lyxen att gå ner så mycket i tid, så jag kunnat hämta mitt barn tidigare! Jag har nämligen 2 timmars pendling varje dag som äter upp en massa tid. Jag har inget val eftersom jag var tvungen att ta det jobb som erbjöds annars blev jag av med A-kassan. Ok... jag trivs fantastiskt bra på mitt jobb och jag skulle inte vilja jobba 10-19 i butik igen, men det är ingen dans på rosor nu heller.

Den här moderattanten som jag tycker så synd om borde byta liv med en ensamstående, låginkomstagare med barn i förskoleålder... Några veckor skulle nog räcka! När man har så lite perspektiv på livet att man vräker ur sig argument som: "det handlar om att prioritera sin tid" eller "det är upp till varje familj att lösa problemet" eller "de får väl be farmor/mormor om hjälp"... Då blir man lite rädd, men sen tycker jag faktiskt synd om henne. I hennes värld har alla ett eget val när det gäller sin arbetstid.

Realitycheck 1: Det finns de som har två jobb för att ha råd med mat och hyra! I Sverige, på 2000-talet!!! Så låga är de lägsta lönerna så man inte klarar sig om man har barn och är ensamstående.

Realitycheck 2: Föräldrarna jobbar ju 40 h/v! De som jobbar mindre hämtar sina barn tidigare... Ingen som jag känner till är iaf lika snabb som Stålmannen så de hinner hämta på förskolan på två min efter man slutat jobba!

Realitycheck 3: Alla har inte en farmor eller mormor ( varför nämndes inte farfar eller morfar? en liten reflektion bara. Sund syn på jämställdheten, NOT!) som kan ställa upp! De kanske själva jobbar, det finns ingen regel som säger att man måste vara pensionär för att va farmor/mormor än iaf! Eller som i mitt fall, min son har ingen mormor längre eftersom hon har gått bort.

Om man ska göra lagändringar så vill det ju till att det är något som är genomtänkt och framförallt genomförbart! Tänker hon på riktigt göra hårt arbetande mammor och pappor till brottslingar i lagens mening bara för att de jobbar i ett LO-yrke? För det är nämligen där de allra flesta låginkomsttagarna finns. De som sliter för att få vardagsekonomin att gå ihop. De som inte ens vågar drömma om en resa till New York på höstkanten utan måste prioritera mellan mat på bordet eller Hockeyträning för grabben... Jag önskar att de rika i landet kunde byta liv med nån som får kämpa för att få livet att gå ihop, bara för ett år. Då kanske de inser att det finns en rejäl klassklyfta och att alla som är fattiga inte är lata, att man inte alltid har en hel drös med familj runt sig som säkerhetsnät och att man inte ska vara så snabb med att döma hunden efter håren! Om man fick större inflytande på sin arbetsplats och det fanns en större förståelse för familjesituationer hos arbetsgivarna så kanske det hade gjort saken lite enklare för alla tappra föräldrar som tvingas lämna sina barn på förskolan mer än 40 h/v. Om man inte hade 40 h som normal heltidsnorm, så skulle man inte behöva lagstifta om sådana saker, det skulle lösa sig ändå! Jag tror nämligen inte, till skillnad från de som skrev motionen, att föräldrarna har barnen där länge för att det är kul eller för att man inte orkar hämta innan man handlar. Jag tror nämligen att de flesta tänker som jag! Jag skyndar mig till fritids varje dag för att jag längtar efter mitt barn och för att jag gärna träffar honom några timmar innan han ska sova. Jag vet att de flesta har lika dåligt samvete som jag för att de träffar sina barn för lite när de är små...

Det var det jag hade på hjärtat idag!

Over and out...

Mer saker som gör mig förbannad!

2008-09-04T10:55:00.004+02:00

Jag blir förbannad på systemet som säger till Försäkringskassan att det minsann inte är nån sjukdom att vara gravid! Nä, det kan väl stämma men det är väl ändå inte så att bara för att man är gravid så kan man inte va sjuk??? Om man av graviditetsbesvär inte kan jobba så ska man mer eller mindre skylla sig själv!

Jag vet att det funkar så eftersom jag fick slåss med knytnävarna mot FK när jag var gravid! Jag hade så kraftiga foglossningar att jag fick använda kryckor för att överhuvudtaget kunna ta mig fram, jag fick sen allvarliga förvärkar så doktorn ordinerade absolut vila. Sängläge alltså! Det ville inte FK godta heller. Min arbetsgivare fick skriva ett intyg att jag omöjligt kunde arbeta i det tillståndet och att arbetsplatsen inte kunde anpassas i den graden att jag kunde arbeta. Lite svårt att jobba ensam i en kiosk när man måste ligga ner... Extremt svårt att packa upp varor när man inte kan röra sig utan att gråta av smärta! Tillslut när jag hade fått intyg både från jobbet och min läkare så fick jag personligen visa upp mig på FK-kontoret och bevisa att jag faktiskt hade ont... Man blir ju mörkrädd vad lite tilltro det finns till folk. Jag blev tillslut sjukskriven men de hotade med hembesök. Fine! Kom ni, men räkna inte med att jag kan komma och öppna dörren, JAG KAN JU INTE GÅÅÅÅ!!!

När jag väl skulle föda så blev det inte som jag tänkt, det blir det ju sällan men jag hade aldrig trott att jag skulle bli så kraftigt diskriminerad i landet Sverige som jag blev!

Jag blev nämligen kejsarsnittad. Detta pga hotande syrebrist hos barnet. Jag hade liksom inget val, det var ett sk. akut snitt. Sonen som kom ut var lite lätt blå och het slapp... Vi fick ligga kvar för observation i fyra dagar. Mig brydde de sig inte om så mycket, de skar stort och igenom en del muskler eftersom det blev väldigt bråttom. Efter fyra traumatiska dygn och vi äntligen åka hem. vid doktorns utskrivningssamtal fick jag veta att under 8 veckor framöver så måste jag ta det väldigt lugnt och inte bära matkassar, inte tvätta, helst inte bära min son heller eftersom han vägde 3600 g och det var egentligen för mycket. Ok, tänkte jag, då blir jag väl sjukskriven och min man får helt enkelt ta ut föräldradagar för att vara hemma och hjälpa till. Men se den gubben gick inte! "-föda barn är ingen sjukdom så du får plocka från föräldrapenningen... din man kan väl ta semester och hjälpa dig hemma för det är ju inte så bra om du håller på å städar och fixar. Du ska ju vila!"

Här nånstans började jag bli förbannad... Hur fan tänkte de nu? Jag får inte anstränga mig men jag får inte vara sjukskriven. Om jag hade varit man så hade de aldrig resonerat på det viset! Om en karl gör en större bukoperation så blir han sjukskriven bums och utan knot. Om en kvinna som inte är gravid opererar bort tex blindtarmen så blir hon sjukskriven. Är det skillnad på när i livet man sprättar upp magen? Är jag helt plötsligt inte en vanlig människa, när jag är gravid eller nyss fött barn, längre? Kommer jag inte ha lika ont eller läker mitt operationssår fortare än andras? Tydligen så är barnafödande kvinnor inte lika mycket värda som andra medborgare i det här landet... Mycket märkligt!

Nu ska jag sluta gnälla och göra nåt vettigt med min dag.

Jag blir så förbannad på Björklund och hans vänner...

2008-09-02T11:14:00.003+02:00

Nationella prov i åk 3! Allvarligt talat!!! Jag trodde det var ett skämt när vi skulle uttala oss om det i vår kommundelsnämnd. För mig är det helt självklart att barn ska ha en trygg, lugn, inspirerande och lärande miljö när man går i skolan. Framför allt i de yngre åren. Utvecklingsnivån kan skilja avsevärt när man är 9 år. Den del barn i min sons klass läser redan utan problem medan andra knappt kan räkna till tio. Nu går han bara i förskoleklass än men ändå. Jag blir äcklad av den moderatledda regeringens otroliga ambition av att stoppa in folk i fack och betygssätta dem.

"-jaså lilla Kalle, klarade du inte nationella provet i 3.an? Jaha, då blir det sopåkare av dig. Ingen högre utbildning här inte! Sverige behöver fler i kategorin "arbetarklass", in med dig i ledet bara..." "- Men se där... Lisa är ju riktigt skarp på att stava och räkna. Läkarkön är till höger!"

Sen påstår de att nationella proven ska användas för att utvärdera vilka som behöver extra stöd... Eller hur! Har de aldrig varit i en skola? Alla som minns sin skolgång minns oxå hur det gick till på rasterna efter större prov. Man sorterades in i fack, de som fick högst betyg, de som är i gråzonen mittemellan och de loosers som fick underkänt. Inte av lärarna nu alltså utan denna sortering skedde i klassen av eleverna själva. Det var här den mesta mobbningen pågick! Men då jag gick i skolan hette det att man fick tåla lite skämt!

Jag råkade tillhöra gråzonen mittemellan, vi som fick skit av de bättre för att vi var sämre än dem och skit från de som fick underkänt för att vi trodde att vi va nåt. Inte en optimal position. De som fick underkänt, som oftast hade extra stöd sen innan, hade vid det här laget så lågt självförtoende att det inte hjälpte att de fick gå i Specklass... Man var märkt för livet om man inte från början fick godkänt. det blev så tydligt när jag för 5 år sen hade en återträff med min gamla högstadieklass. Tänk "Klassträffen" med Björn Kjellman. Det förväntades att jag, som inte var så skarp i skolan, skulle va en grå mus som jobbade på Konsum. Så djupt rotade är klassklyftorna! De som hade välbärgade föräldrar skulle ha läst ett antal terminer på universitet och rest en del i världen. Det var nästan komiskt att se samtidigt som det mest var sorgligt. Sorgligt att man i så unga år har en uppfattning om vem som är bättre eller sämre än en själv. Hetsen kring betyg är helt absurd och jag är av den bestämda åsikten att det är bättre att föra samtal med barn och deras föräldrar om hur barnet i fråga ligger till i skolan än att utsätta dem för den stress ett nationellt prov innebär.

Idag har vi redan utvecklingssamtal där man går igenom hur läraren upplever att eleven tar till sig ämnena i skolan. Redan på förskolenivå så får man som förälder indikationer på hur barnet ligger till i utvecklingen. Där för man en samtal med ansvarig pedagog om hur man gemensamt ska arbeta för att barnet ska klara framtida utmaningar... D.v.s. vi har redan idag ett system där man upptäcker problem i tid. I alla fall på de förskolor som det finns tillräckliga resurser. I stället för att lägga all skuld på barnet och straffa det med mer prov och betyg så kanske man skulle se över prioriteringarna i kommunerna och lägga mer pengar och resurser i ett tidigare skede, redan i förskolan, för att slippa problemen med otillräckliga kunskapsnivåer när eleven slutar nian och det mer eller mindre är för sent.

Jag fick på nämndmötet höra att det är ett stort problem att lärarna inte vet hur eleverna ligger till i 3.an. Hur är detta möjligt när man kontinueligt har utvecklingssamtal från det att barnet är runt ett år och då börjar förskolan??? Dessa uppgifter lämnas sedan över till skolan och läraren som tar över. Nationella proven skulle i det resonemanget vara till för läraren. Men räcker det inte med att ha ett prov där man mäter eleven mot sina klasskompisar, måste man nödvändigt mäta lilla Kalle med resten av landet. Tänk vilken press det blir för denna lilla individ! Han är då inte bara sämst i klassen utan får papper på att han nu även är sämst i hela landet kanske... Är det ett bra sätt att höja studiemotivationen? Är det så vi jobbar aktivt för att motverka mobbning? Är det så vi skapar en trygg och stabil inlärningsmiljö för våra barn som en dag ska bygga landet? Nä! Skäms, Björklund, för att du monterar ner vår skola och barnomsorg! De senaste dagarna har tidingar, radio och TV gett en entydig bild av var folks allmänna uppfattning är i dessa frågor, och de stämmer inte alls med regeringens.

Jag blir så förbannad på den moderatledda regeringen att jag bara måste få spy ur mig lite galla!

The bitch is back! (Nu jävlar ska det kampanjas för att få tillbaka rösterna till 2010...)

Torp å torp... En sommarstuga iaf...

2008-08-27T20:08:00.003+02:00

Nu är den våran! Sommarstugan som fångade våra hjärtan... Om man ska va petig så är det faktiskt två stugor på tomten. En storstuga som syns på bilden och en gäststuga bakom som är ett renoveriongsprojekt, delvis... Storstugan är ca 70 kvm, tre rum och kök med braskamin i vardagsrummet och vedspis i köket. En tomt på nära 1200 kvm som är mest gräsmatta. Perfekt! Nu kan jag och Kärleken få forma vår egen trädgård, anlägga grönsakslan, rosenrabatt, bygga en frukostaltan, plantera fruktträd. Jag längtar till nästa sommar då vi kan vara i stugan hela tiden!

Nu i höst ska vi plantera lite hallon, vinbär och ev lite krusbär. Jordgubbar och smultron ska få en egen plats i solen. Gräva en rosenrabatt... Gräva och förbereda ett grönsaksland. Sen har vi ett härligt projekt framför oss, vi måste dränera runt hela lillstugan. Det är rätt så sank mark och vi har märkt att vattnet stannar kvar under huset. När vi började gräva lite så sipprade det fram vatten från en naturlig åder och sen tog det stopp, så nu blir det till att gräva en ränna som leder bort allt vatten. Kul, men vad gör man... Så det blir till att köpa en kärra med grus och sen gräva ner en dräneringsslang. Så får det bli! Men det gör inget. Jag är så lycklig över att vi har nåt eget nu. Jag har saknat en trädgård.

Livet, universum och ....

2008-06-19T10:21:00.010+02:00

... Hjärnskakning... Hmmm, jag återkommer till det senare. Först lite uppdateringar.

Jag är tillbaka på jobbet som vanligt nu. Så gott det går iaf. Jobbade häcken av mig under LO-kongressen med en kongressutbildning för ungdomar. Det var slitsamt men roligt. Jag behövde komma igång, tyvärr känner jag mig inte riktigt som mig själv än och orkade tex inte hänga med ut på kvällarna. Var så otroligt trött hela tiden. Jag tror att det har med sorgearbetet att göra, det tar mycket energi. Nu är det Facket på Sommarjobbet-kampanjen som tar upp all energi. Ska bli roligt!

Sonen har fyllt 6 år, tappat tänder och blivit storebror... Han har en pappa oxå, för dig som trodde du hade missat nåt! Han är jättestolt... Han ska börja förskoleklass i augusti. Läskigt tycker jag, spännande tycker han. Min lilla kille som är så fantastiskt lillgammal och rolig ska slussas in i skolväsendet. Måtte han inte förstöras allt för mycket bara. Min mardröm är att nån övertygar honom om att det "inte går". Jag vill inte att han ska ha den inställningen till saker och ting. "Det gick inte" är bättre, då har man iaf försökt! Fast allra bäst är ju om han kommer hem och säger att det gick! Borås är ju som bekant Moderatstyrt och de prioriterar inte skola och barnomsorgen i riktigt den omfattningen som jag hade önskat. Ännu ett starkt skäl till att jobba för valseger 2010!

Jag och Kärleken letar sommarstuga... Hellst av allt skulle jag vilja ha ett litet torp nånstans i skogen, inte allt för långt ifrån en sjö. OK, hela önskelistan...

Ett torp sent 1800- tidigt 1900-tal

Rött med vita knutar

Mögelfritt
Vatten, antingen egen brunn eller kommunalt vatten
EL! Jag vill ha el indragen i stugan! Jag vill kunna ha kyl/frys och spis med ugn som man inte behöver elda i, även om en vedeldad spid gärna får finnas i köket oxå.
Gräsmatta att sola på

Nånstans att anlägga ett trädgårdsland

Lite fix men inte megagrejer som byta hela taket eller riva ut allt invändigt.

Minst utedass...

Gärna uppvuxna fruktträd, bärbuskar...

Barnvänligt, jag vill att min son ska kunna springa naken genom vattenspridaren utan att nån stör sig.
Kakelugn eller öppen spis, eller varför inte båda?

Det får inte kosta mer än 300 000,-, kanske det svåraste att uppnå...

Tänk nåt sånt här...
Jag vill ha vitt vitt vitt och shabby chick... Allt det romantiska och gulliga som jag inte vill ha hemma. The works, med rosbuskar och gamla slitna skänkar med massor med lådor. Kakelugn eller öppenspis! Åh, frossa i kakor och bullar med tillhörande dryck på glasverandan eller syrénbersån.

Jo, skulle berätta om hjärnskakningen oxå... Jag fick hjärnskakning i måndags och är fortfarande hemma... Krockade med en dörr. Kan det bli mer klyschigt? Låter som en dålig ursäkt från en misshandlad kvinna. Men faktum är att jag blev knockad av en dörr. Den stod uppställd och när jag skulle gå förbi så stängdes den samtidigt som jag tittade bort. Resultatet blev att jag tog emot hela smällen med huvudet. Ja, så är det iaf...

När livet förväntas fortsätta

2008-04-07T22:47:00.006+02:00

Nu har det gått en tid... Ibland känns det som lång tid, ibland känns det som hon gick bort igår och ibland plockar jag upp mobilen för att ringa och berätta något roligt. Begravningsakt och minnesstunder (2 st, en i Skövde och en i Norrland) är avklarade och om två veckor ska bouppteckningen skrivas på hos Fonus jurister. Lägenheten är uppsagd och i månadsskiftet ska den vara tömd. Praktiska saker som man kan checka av på en lista... Men sorgen och smärtan kan jag inte checka av på nån lista. Den finns kvar hela tiden, går inte bort, minskar inte, håller kvar mig hårt och hänsynslöst. Jag hade väl nån föreställning om att livet skulle återgå till sitt vanliga lunk efter nån månad, men vad fel jag hade! På dagarna sätter jag på mig masken som håller känslorna inne och är på jobbet som vanligt igen. Tur att det är pollensäsong så mina rödgråtiga och kalaspuffiga ögon kan bortförklaras på ett tillfredställande sätt. Folk har slutat fråga hur jag mår och det är både bra och dåligt. Skönt att slippa bli påmind hela tiden men samtidigt så känner jag mig bortglömd. Det är så fånigt egentligen, jag vet ju att folk gör det av respekt och hänsyn men samtidigt så skäms jag för att jag sörjer och så blir jag ledsen för att folk bara tuffar på i vanlig takt.

Det är så svårt att gå vidare utan världens bästa mamma!

Det skulle ju kännas bättre...

2008-03-08T13:01:00.002+01:00

... när begravningen var avklarad sas det! Det gör det inte. Igår hade vi en begravningsceremoni i Skövde och en minnesstund oxå. Jag har haft så mycket praktiskt att tänka på så jag har inte riktigt hunnit fatta vad det skulle innebära. Nu såhär dagen efter så är jag helt slutkörd, känns som jag har hamnat under ett tåg eller nåt. Tryck över bröstet och lite svårt att andas, det senare kan iofs bero på pollen, och ledsen... Så himla ledsen!

Nu börjar det riktiga arbetet med att ta hand om dödsboet. Tömma lägenheten, avsluta alla konton, försäkringar, affärer av olika slag. Man förvånas ju över hur lite det är som synkas i olika register när nån dör. Jag hade väl nån föreställning om hur iallafall kommunen strök personen ur sina register och såklart sjukhuset. Men så funkar det tydligen inte. Inte heller försäkringsbolagen får detta automatiskt. Jag måste alltså ringa runt och skicka intyg från Skatteverket till alla ( känns det som ) och meddela att mamma inte finns längre så de kan sluta skicka post. Jag börjar gråta varje gång... Det är så fruktanvärt svår att ta orden i min mun: "Jag ringer för min mammas räkning, det är så att hon gick bort 18 februari och ni har skickat ett paket till henne som jag fick en avi på..." Det är extra jobbigt eftersom jag vet att hon under sina sista dagar väntade med spänning på att få paketet från Jotex. Fy fan va orättvist det är!!!

Skriver mer om begravningen när jag har fått lite distans. Just nu orkar jag inte det!

Lite andrum

2008-03-01T19:58:00.005+01:00

Idag har jag inte gråtit en enda gång, lite skönt faktiskt... Det kommer väl när jag lagt Linus. Har valt ut musik till begravningen och gjort ett bildspel till "efterfesten" idag. Det börjar falla på plats lite känns det som. Iaf det praktiska! Ska försöka lägga ut bildspelet senare när jag har kommit på hur man gör ;) Igår skrev jag ut en bild på mamma som jag och Linus satte i en fin ram och ställde upp tillsammans med två ljus i vardagsrummet. Alla som känner mig vet att jag inte är så religiös av mig men det känns lite som ett altare när hon finns på en hög plats där jag är mest... det gör det lite lättare att uthärda när jag ser hennes leende mot mig.

En av mina bästa vänner kom hem till mig igår och stannade ända till nu ikväll. Det var så befriande att både få gråta ut och få skratta åt annat. Skönt att slippa va ensam när jag lagt Linus. Ikväll kommer Kärleken hit, det är strået vassare :)

En fot framför den andra...

2008-02-28T20:46:00.002+01:00

Det är visst så man tar sig framåt sägs det. Just nu känns det som om världen har slutat snurra och allt har blivit svart. Jag trodde inte att man kunde producera så mycket tårar. Det är tungt och gör förbannat ont! Men mitt i all sorg så finns det ljusglimtar som gör att det känns uthärdligt. När Linus var liten kallades han för "tålmannen" eftersom han stod ut med så mycket. Å just nu visar Tålmannen att han egentligen är Stålmannen.

Igår när jag hämtade honom från dagis kom tårarna igen och det gick liksom inte att hejda. Då frågade han stilla - Varför gråter du mamma? - Jag gråter för att jag saknar mormor så mycket... - Det gör ingenting mamma, man får va ledsen när nån dör och man får gråta när man är ledsen... Jag ska torka dina tårar mamma och trösta dig!

Det är ju så man häpnar... Jag grät ju såklart ännu mer för att han var så fin och klok och fröknarna började oxå gråta. Rena gråtkalaset!

Cancern - Mamma 4-3!

2008-02-19T19:53:00.005+01:00

I går kl 10.10 gick min älskade mamma ur tiden.

Efter jag kom hem från min semester i oktober så kröp det fram att mamma inte mådde så bra och hade varit hos doktorn. Hon hade mörkat länge för att inte förstöra min resa... I mitten av november lades hon in på sjukhus och 2 december fick hon besked om att hon hade fått cancer. Hon hade vätskefyllda lungor som tömdes i flera omgångar. De tömde ut 4,5 liter ur ena lungan och 5,5 liter ur den andra! Inte underligt att hon hade svårt att andas.

Efter fyra veckor fick vi veta att det var bröscancern som hade kommit tillbaka. I lymfkörtlarna vid bröstbenet den här gången... Detta innebar att cancern skulle sprida sig. Varken operation eller strålning var aktuellt, men hela tiden fick vi höra att det absolut inte var kört och att man kunde kontrollera tumören. Hon fick behandling med antiöstrogentabletter. Det var många turer mellan hemmet och sjukhuset under dessa månader. Hemma en vecka sen tillbaka till sjukhuset i två och så höll det på. Senaste gången hon var hemma nu så var hon så lycklig. Hon hade fått ut försäkringspengar eftersom hon hade fått återfall. Vi kollade på en tvättmaskin till lägenheten, ny säng, ny tv, hon sken upp och tyckte att oturen hade vänt.

I onsdags förra veckan så blev hon sämre... Andfådd och slut i kroppen, kände sig febrig. Jag skulle komma med Linus på lördagen och när vi pratade på fredagen lät hon jättetrött och jag frågade om hon inte skulle åka till skuhuset ialla fall. Nej, det ville hon absolut inte och så var det med den saken! På fredagkväll ringde mormor och lämnade ett meddelande på telefonsvararen om att de hade ringt ambulans och skulle till sjukhuset. Jag fick hjälp av Linus pappa och farmor så han kunde va med dem och jag kunde åka till sjukhuset. När jag kom dit var mamma sämre än jag har sett henne innan, men vid gott humör. Vi kollade på melodifestivalen på tv och tyckte att låtarna var bedrövligt dåliga.

Mamma gick på toaletten och helt plötsligt kommer det in sköterskor och det visade sig att mamma hade svimmat på toaletten. Hon kippade efter andan och det tog närmare två timmar innan hon orkade prata igen. Vi kollade lite mer på tv och lade oss ganska tidigt. Jag sov över på sjukhuset och låg mest och lyssnade på hennes andning större delen av natten. Det var korta och ansträngda andetag och jag oroade mig för att hon inte syresatte hjärnan ordentligt när hon inte kunde djupandas. Syrgasen stod på fyra liter men det hjälpte inte. På söndag morgon skulle både Linus och min kärlek komma till Skövde och jag åkte vid tio-tiden från sjukhuset. Då var hon i pratbart skick men var dålig, mycket dålig och hon hade ont. När jag och mormor kom tillbaka vid 16 var hon inte kontaktbar längre och personalen tog oss åt sidan. Jag förstod inte hur illa det var utan propsade på att jag måste hem med min son. Till slut hade de förklarat tydligt nog att det här var nog slutskedet och jag skickade hem Linus tillsammans med min kärlek och stannade med mamma och mormor på sjukhuset.

Morfar hade en biljett till Skövde från norrland samma kväll och nu ringde vi upp och såg till att även min moster kom med tåget. Morfar frågade mig om jag trodde att de skulle hinna i tid... -Jag vet faktiskt inte det, jag hoppas det. svarade jag... Det visade sig att de inte hann... Mamma somnade in tio över tio på morgonen och de kom med tåget en timma senare.

Det känns tungt just nu och jag orkar inte skriva mer idag.

Vet inte var jag ska börja... (skulle publicerats i november...)

2007-11-01T19:22:00.003+01:00

Har fyllt vuxen... 30 alltså! Det kändes ingenting. Det var precis som vanligt, förutom att jag fick en massa blommor och presenter och väldigt mycket fina ord. Men jag kände mig inte annorlunda, äldre, klokare, mognare... kanske något lugnare. Jag spenderade födelsedagen på nåt så sexigt som en lönepolitisk konferens i Värnamo. Den dagen kommer jag ju garanterat inte glömma, vare sig jag vill eller inte.

Jag och Kärleken åkte till Tunisien söndagen efter min födelsedag för att få lite sol och värme. Det kunde ju behövas efter den här skitsommaren vi hade. Så lurade vi blev! När vi landade var det full storm, sen kom regnet och tillslut såg vi oxå blixtar. Det var runt elva grader... I Tunisien har de inte värme på hotellrummen. Aircondition, javisst, men varför skulle man rimligtvis behöva värme? Det är ju "alltid" 25-30 grader vid den här årstiden! Fast inte när vi skulle dit såklart. Murphys law... Jag säger bara det! Tur att man är född med en rejäl portion optimism. Vi passade på att boka upp utflykter istället för att gå till stranden.

På tisdagen åkte vi till Sidi bou Said, en mysig liten by som är väldigt välbevarad från äldre tider. Vackert blå dörrar på de vita husen. Påminner lite om Grekland men det var inte samma mönster på dörrar och fönster. Pitoreska, smala gränder med blommor som hängde över gränden som ett levande tak. Det positiva med regnet var att det var ovanligt grönt överallt för årstiden. Jag hade bara med mig en fleecetröja och ett par jeans, sen var resten kjolar och shorts och liknande... Gissa om de två plaggen var äckliga när jag kom hem?! Konstnärer från hela världen har kommit till den här byn för att få ro och inspiration tydligen. Det kan jag förstå. Det var väldigt vackert. Högt placerat så man såg havet och Tunis. Dessutom så fanns det ett litet hål i väggen där man kunde köpa munkar för 300 millims ( ungefär en å femtio), helt fantastiskt fettiga och sockriga munkar... Efter Sidi bou Said bar det av till Kartago. Jag älskar historia! Tänk att då på samma stig som nån gick på för 2000 år sen! Helt sjukt när man fösöker föreställa sig hur det var att leva på den tiden, eller om nån av de kom till vår tid. Undrar vad de skulle tycka va konstigare? Flygplan eller att svenska folket röstade på alliansen... Det här är första och enda gången jag kommer rösta på alliansen ;)

På torsdagen klev vi upp beond för tidigt... Kl. 5 hämtade bussen oss utanför hotellet för en tvådagarstripp (inte tvådagarsstrip, Lemmy!) till Sahara och mycket mer. Det började lysande med åksjukan Allan... När vi kom fram till amfiteatern El Jem så behövde undertecknad kräkas. Missade hela historielektionen och fick först köa till toaletten i evigheters evigheter. Det fanns inget lås på toadörren och inget papper. Bad om lite papper och fick ca 5 rutor papper. Eeehhh... Tack, eller nåt. Gjorde det jag skulle så fort jag kunde. Jag hatar verkligen att spy! Kan inte fatta anorektiker som gör det dagligen. Det är ju den värsta sjukan av alla, spysjuka alltså. I min lilla värld, dvs. El Jem var för övrig helt otroligt. Det är den tredje största i världen, men den bäst bevarade. De spelade in delar av Gladiator i den. Vi åkte buss och åkte buss och åkte buss... och från bussen såg vi olivlundar, olivlundar och olivlundar. Tunisien är näst efter Grekland störst i världen på export av olivolja enl vår guide. Det märktes! Det var jättehäftigt att se. Raka rader av olivträd i mil efter mil. De odlade även olika paprikafrukter mellan träden och kaktusar.

Jag stoppar här... Det var en fantastisk resa som jag skulle skriva om men tappade fokus eftersom det visade sig att min mamma var sjuk när vi kom hem.

Skulle ju skärpa mig... Eeehhh...

2007-10-19T20:52:00.000+02:00

Jaha, det gick ju inte så bra... Har inte alls funnit tid att skriva om ditt och datt som tidigare utlovat. Jag har jobbat stenhårt med att få livet att gå ihop senaste tiden. Ibland snurrar allt så fort att man inte hinner leva liksom. Därför åker jag och Kärleken till Tunisien om två dar. Åh, vad jag längtar! Det ska bli fantastiskt härligt...

Har den senaste tiden ägnat mig åt att försöka väcka intresset för tvärfackliga studier hos de 30 fackförbundsavdelningarna i mitt distrikt. Det är en svår nöt att knäcka kan jag lova! Att det ska va så svårt för vissa att förstå nyttan med tvärfacklighet. Jag menar man är ju inte starkare än sin svagaste länk. Så är det ju! Även LO-familjen måste tänka så. Iofs inte bara när det gäller studier utan inom alla områden. Jag blir så förbannad när vissa företrädare tycker att deras förbund är så bra och minsann klarar sig själva så de inte behöver ta någon hänsyn till mindre förbund i familjen. Hur ska de små fixa en avtalsrörelse tex eller grundläggande medlemsutbildningar om de större inte är med på tåget? Det funkar inte. Hela den fackliga tanken bygger ju på att vi är många och eniga så därför kan vi vara starka i en förhandlingssituation... Jag tycker inte att nåt förbund har råd att vara snikna och "egna" i dagens läge. Är det nån gång vi ska stå enade så är det väl nu!! Jag kommer aldrig att ge mig på den punkten.

Nu ska jag se lite film och äta chips... Myskväll med Kärleken i Borås för en gångs skull. :)

Må väl och håll kampen vid liv! Och glöm för allt i världen inte att köra försiktigt ;)
/T

Ska skärpa mig....

2007-06-27T17:51:00.000+02:00

Har den senaste tiden fått lite skit för att jag skriver för lite i min blogg... Nu gör jag ytterligare ett försök att börja om.

Vad har hänt sen sist då? Jaaaa, nu måste jag tänka lite... Jag har jobbat, jobbat, jobbat och... sa jag jobbat? Håller fortfarande på med dykcertet. Eller det kanske jag inte har nämnt förresten. Började en dykutbildning i våras. Tanken var att jag skulle bli klar i maj, ungefär, men så blev jag sjuk och sen fick jag dykförbud av farbror doktorn. Elak typ! Det är nu konstaterat att jag har pollenastma. Det är inte bra att dyka under pollensäsong då tydligen. Men nu äntligen är det fritt fram igen!!! Problemet är bara att jag inte har tid nu. Min första lediga helg är inte förrän i slutet av juli... Men då har jag bokat in båtdyk. Ska bli härligt!

Har en å en halv vecka kvar innan semester. Två veckor ska jag vara barnledig och bara slappa och inte planera nånting. En vecka spenderas i norrland men släktträff som huvudsyfte... Vi ska flyga upp och sonen är helt övervänt! Det blir trevligt att komma upp, hoppas bara man slipper de värsta svärmarna av mygg...

Är helt seg i skallen idag så jag skriver mer och lite mer inspirerat en annan dag.

Kramar i överflöd!

Tänk så patetiska vi svenskar är....

2007-06-08T21:11:00.000+02:00

Jag tycker det är pinsamt att vi behöver ha en tv-sänd gala för att skänka pengar till välgörande ändamål... Jag tänker på Astrid Lindgrens barnbygala som sänds i tv i skrivande stund... Ett ganska självklart ändamål att skänka pengar kan man tycka men ändå behöver man lotta ut bilar för att folk ska skänka pengar. tänk om man istället sa att nu har Opel skänkt pengar motsvarande 5 bilar istället för att dela ut dem bland giriga svenskar. Skulle inte det dra in mer pengar? Man börjar ju fundera hur det är ställt. Man gör TV-underhållning av U-länders misär.

Om man skulle ta hälften av tillgångarna från de 4 rikaste i världen och fördela det över världens befolkning så skulle alla få mat, vatten, sjukvård, tandvård - GRATIS! Vi snackar även du och jag i sverige skulle få del av kakan. Det är ju helt sjukt! Hälften av tillgångarna från 4 pers skulle räcka till alla...

Missförstå mig rätt nu, jag tycker det är bra att man samlar in pengar till SOS Barnbyar men jag tycker bara att det är märkligt att vi inte kan göra det utan att få nåt tillbaka. Jag tycker bara att man kan göra nåt till vardags. Också! Jag fick ett litet ryck, nu ska jag sluta skriva innan jag tappar tråden!

Peace & love!
/T

Ibland är himlen lite extra blå...

2007-05-29T20:15:00.000+02:00

Just nu trivs jag lite extra bra med livet... Så där i största allmänhet. Har rätt bra koll på vem jag är, jobbet funkar kanon även om det är lite väl stressigt ibland, kärleken blommar mer än syrenerna ute, jag vet vilka vänner som är de "riktiga", min son säger att jag är världens bästa mamma och bilen funkar smärtfritt! Jag har inte mycket att klaga på helt enkelt.

Jag skulle kunna klaga på en massa orättvisor men jag orkar inte just nu. Jag tänker njuta av livet en stund till och ta tag i världsproblemen en annan dag...

Kramar och sol

/Terés

Nytt jobb, nytt liv...

2007-02-25T19:51:00.000+01:00

Jag har börjat på ett nytt jobb... Ett helt fantastiskt roligt jobb! På LO som ungdomshandläggare. En utmaning, en chans att visa vad jag går för. Det bästa är att det inte är en projektanställning utan en tillsvidaretjänst. Det är bara en grej som inte är så kul... Jobbet är i Jönköping och det kräver en hel del tid i form av pendling.

Jag har gjort det igen... Kört i diket... Eller, kört å kört.... Jag blev prejad av en långtradare som kapade en kurva lite väl mycket. Det var uruselt väder och jag var tvungen att ligga i de uppkörda spåren. När jag mötte lastbilen så låg han i mitt körfält i ena hjulspåret. Insåg rätt omgående att det skulle smälla rejält om jag låg kvar. Alt. 2 var vägrenen... Det fanns inte så mycket att tveka på, vägrenen fick det bli! Det gick sådär... Fick sladd som jag inte kunde häva. Tillslut började jag snurra runt och hamnade i diket. Poff i snödrivan! När jag satt där och försökte ringa bärgare så förvånades jag över att INGEN stannade för att kolla hur det gick! Vad är det för fel på världen? Finns det inga hjälpsamma människor längre? Tänk om jag hade gjort illa mig rejält! Knäckt nacken eller nåt... Är det inte brukligt att stanna när man är först till en trafikolycka? Tur att jag stod med hela bilen i diket annars hade de väl kört på mig oxå.

Nu ska jag sova... får skriva mer en annan dag!

Kram å godnatt!

Allt på en gång

2007-02-04T23:02:00.002+01:00

Det har strulat lite med uppdateringarna sen i november. Nu har jag iaf fixat till det och lagt upp allt jag har skrivit sen dess. Det gick inte att ändra datum så det fick bli så här. Ber om ursäkt och jag ska bättra mig... Lovar... :)

Go'natt

Det plingade på dörren...

2007-02-04T23:01:00.000+01:00

Det händer inte så ofta. I detta mobiltelefontäta land så är det extremt sällan man får ett oanmält besök har jag märkt. I kväll hände det iaf hos mig. En kille från hyresgästföreningen. Jag har tänkt... länge... typ ett år, att jag skulle bli medlem, men det har liksom inte blivit av. Jag som facklig förtroendevald borde ju skämmas extra mycket.. (det gör jag)

Nu plingade han iaf på dörren och jag öppnade! När han presenterade sig så sa jag bara; Va bra att DU kom... kliv på, kom och sätt dig här... Var skriver jag på? Han blev lite konfunderad till en början men sen kom han på att han hade sett mig i tidningen och förstod varför jag var så vänligt inställd. Hihihi, sen kröp det fram att han själv inte hade bytt avdelning från Gbg till Borås trots att han jobbar här. Han tillhör ju oxå Handels ( som jag är ledamot i styrelsen för) så jag fick gnälla lite på honom att jag ville ha hans avgift till min avdelning nu faktiskt... Han skrattade lite åt den lite skruvade vändningen när han gick...

Så kan det gå!

Några reflektioner...

2007-02-04T22:55:00.000+01:00

Det var en händelserik dag igår... Igår svor jag domareden i tingsrätten! Det känns ganska stort och vuxet.

(Jag har alltså blivit nämndeman (lekmannadomare). På tisdag har jag min första rättegång. Det känns riktigt roligt (hmmm, är det politiskt korrekt att tycka rättegångar är roliga?)! Det är dessutom ett ganska stort mål, ett brottsmål, med 4 målsägare och 5 vittnen. Inget litet struntmål som trafikförseelse el. likn... Hela dagen är uppbokad för det här målet. )

Tillbaka till gårdagen... Köpte en bil på fredagkvällen som jag givetvis tog till stan. Parkerade, drog bensinkortet i automaten, lade lappen väl synlig, låste och sprang till mötet. Sen i vanlig ordning! Hela dagen var väldig intressant. Vi fick information från lagmannen, en tingsnotarie (som borde läsa boken Talaren, talet, lyssnaren by the way...) och från en rådman. Mycket att ta in och tänka på. Efter lunch fick vi visning i rådhuset där tingsrätten är och svor domared i en av rättssalarna. Det var soligt och fint hela dagen! Efter allt var klart skulle jag hem, går till bilen och vad har hänt? En P-bot! Hade lite svårt att hålla mig för skratt faktiskt. I min stress har jag inte uppmärksammat att man bara fick stå där i två timmar... Jaha, det är ju bara att betala och se glad ut! Pinsamt!

För första gången på flera månader hade jag en barnfri/feberfri helg. Kompisarna har tjatat på mig att komma ut. Vi brukar ses på ett skönt ställe som heter Vimmel. Det är en lounge där de spelar lite skön house, inget inträde, ingen garderob... Ingen särskild åldersgräns, mer än 18 givetvis.... De har haft öppet i ungefär 1½ år. I början var det mest folk som gick dit och tog en drink efter bion eller en öl innan man gick vidare till nån klubb. de stängde vid 12 - 1 nånting, typ när det var folktomt. Sköna soffor, inte så hysteriskt hög musik, avslappnat. Det blev snabbt ett stamställe för mig och mina vänner. I somras blev det lite högre tryck. Fler hittade dit och det blev lite hippt helt plötsligt. Jag var ute rätt mycket fram till oktober ungefär ( då Linus blev sjuk och jag krockade m bilen) Alltid på Vimmel, delar av kvällen eller hela.

Igår gick jag dit igen. Fick en chock! Knökfullt! Tjejer i empirskurna klänningar och tandställning... Killar i rosa skjortor (var inte det ute?) tjocka bågar på glasögonen och tandställning... Hjälp vad jag kände mig gammal! Små tjejer som desperat klängde på nån ointresserad kille i baren som inte alls ville köpa nån drink till nån annan än sig själv. Revirhävdande testosteronstinna småkillar som tror att de vet livets mysterier och äger världen. My GOD! Jag stod i ett hörn med mina närmaste och bara stirrade häpet och fascinerat. Dansade lite när Grönis spelade mina favoritlåtar... Så fort jag stod still kom nån småtjej, som hade uppmärksammat att jag känner både DJ och ägarna och därför såg nyttan m att vara "vän" med mig, och skulle dra upp mig igen... Tröttsamt! Tillslut blev jag nästan otrevlig... Eller snarare överlägsen och nedlåtande... Du vet! " snälla lilla gumman, mamma är lite trött och behöver vila fötterna...." "ja, jättegulligt hörrö, när jag var i din ålder orkade jag oxå dansa hela natten..." Jag hatar mig själv när jag blir sån men man orkar inte hur många fulla ungdomar som helst när man själv är nykter. Åkte hem kvart i två. MInns inte när det hände sist... Jag brukar aldrig banga på en efterfest! Det kanske är så att man börjar bli gammal, eller så har jag inte hämtat mig från dunderförkylningen förra veckan. Väljer att tro på det senare tillsvidare...

Nu ska jag gå i säng... Sluta gnälla och sova ist

Kram alla!

verkligheten kommer i kapp en

2007-02-04T22:54:00.000+01:00

Fick knappt på mig klänningen på nyårsafton... Nu får det vara färdig svullat!! Nu ska jag iväg och Geocacha (läs bränna kalorier) Ska investera i en GPS för julklappspengarna. En Magellan eXplorist 210 lutar det åt... Behöver en ny pannlampa oxå... Ja, ja, det blir la väl...

Kram

Nu är det här året snart slut...

2007-02-04T22:51:00.000+01:00

I morgon är det årets sista dag. Då ska man enl gammal svensk tradition supa sig full och smälla raketer... Det ska bli roligt. Själv tänker jag bli lagom bubbelberusad

Glömde min Piper-Heidsieck hemma i Borås så det fick bli en snabb ( alla-kassor-öppna-å-ändå-kö-till-bortre-väggen) visit på bolaget idag. Fanns inte så mkt att välja på. Blev en Veuve Cliqout. Sec:en. Alltså den som man kallar för Gula Änkan, den halv torra. Den är rätt fin och väldigt bra för den som inte är så förtjust i champagne.

Jag fick ta en snabbvisit till Umeå tidigare i veckan. Hade glömt min fantastiskt vackra vita Karen Millen-klänning hos E och den hade jag tänkt ha på nyårsafton. Skruttade runt på stan och gled in på Voodoo... Inte så smart. Gick därifrån med en ny klänning Så efter allt pyssel med bussar hit å dit så slutade allt med att jag kommer ha den nya klänningen iaf. hahah, typiskt mig att krångla till det. Men lyckligtvis var inte resan helt bortkastad eftersom jag hann träffa både gamla och nya vänner under dagen... Trevligt som tusan! Det blev fika mest hela dagen och som avslutning, en mycket trevlig middag...

Nyårslöften har jag funderat lite på.... Det brukar ju funka halvbra att lova sig själv att; börja träna, gå ner de extra kilona, höra av sig till sina vänner mer... etc.

Jag tänkte lova mig lite andra saker... att göra saker helhjärtat, att skratta så ofta jag kan, att kramas mycket, att umgås med folk jag tycker om och sålla bort energitjuvarna (nästan där redan faktiskt). Framför allt så tänker jag försöka att bli mer medveten om vilka val jag gör och hur de påverkar mig. Senaste året har varit en emotionell berg-och-dalbana. Skilsmässan m bodelning och allt, att bli inkastad i politiken under ett valår var rätt så häftigt, L som har varit sjuk, brutna löften och svek. Det har varit jobbigt men lärorikt. För varje motgång så blir man starkare, det tror jag på. Iaf om man kan ta till sig och lära sig nåt av det.

Hmmm, lite filosofiskt men det får gå.

Gott nytt år alla som jag tycker om!

Kram/Terés

God jul!

2007-02-04T22:48:00.000+01:00

Julafton... Förväntingarnas afton. Vi brukar alltid fuska lite och öppna en julklapp på morgonen. Så också i år. Jag öppnade den som min far skickade med mig... Det är den första julklappen jag har fått på över 20 år!

I onsdags när jag var på universitetet så vad han barnvakt till L och då tog de en massa fina porträttbilder. Jag fick ett helt album med bilder på L!!!

Man upp hör aldrig att förvånas.

God jul alla goa människor.

Ps. vi åkte skridskor i går... hahaha, vi kom faktiskt iväg i tid t.o.m!

Nu känns det som juletider, äntligen!

2007-02-04T22:47:00.000+01:00

Hemma hos mormor nu. Mitt mobila bredband funkar utmärkt och snön ligger kvar på marken! Kan det bli bättre? Knappast!! Skulle va nån som håller om en när man sitter framför brasan då kanske... Meeen man kan ju inte få allt här i världen. Vi har klätt granen och jag sitter och funderar på lite rim till klapparna under den samma. Det blir en tidig kväll ikväll känner jag. I morgon ska vi försöka ta oss till ishallen för lite skridskoåkning. Kanske, om vi vaknar i tid. Ok, det lär nog inte hända m tanke på hur morgontrötta jag och sonen är...

Iaf så känner jag på mig att det här kommer bli en underbar jul!

Kramar

Mot snön :)

2007-02-04T22:44:00.000+01:00

Nu har jag varit i Umeå i några dar. Hektiskt med julklappsinköp, hälsa på familjen, träffa några vänner och föreläsning. Ändå hann vi inte med alla. Förlåt syrran med familj! Hur som helst ska vi åka upp till Norsjö nu. Där ska det enl utsago finnas lite snö. Hoppas det är så! Så trött, så trött... Morgonen är inte min bästa tid, det är bara att konstatera.

God jul alla!

Kramar/ Terés

Talet... inte riktigt klart men typ...

2007-02-04T22:43:00.000+01:00

Kamrater!

Det är bistra tider nu. Nu måste vi hålla ihop! Ta ett steg in i våra fackliga organisationer och engagera oss ÄNNU mer. Det vår nya regering fruktar mest är en stark fackföreningsrörelse. Det har de visat med stor tydlighet!

Vi måste anstränga oss lite extra nu och se till att utbilda alla våra medlemmar så att ALLA förstår vikten av att vara medlem i facket. Våra företrädare förstod det hör för 120 år sen och det är på tiden att vi vaknar och inser det själva också! Kunskap är makt! Men makten ska enligt vår nya regering endast vara till för de rika och inte för folket!

Vi behöver en hög A-kassa dels för att behålla stabiliteten i samhället men oockså för att vi inte ska börja konkurrera med våra löner.

Den som har ett jobb ska inte behöva oroa sig för att någon som är arbetslös ska komma och ta dennes lön till en lägre lön. Den som är arbetslös ska inte behöva bryta det fackliga löftet och sälja sig till en lägre lön än vad kollektivavtalet säger. Det är det här det handlar om! Jag är stolt över våra svenska kollektivavtal! Vi har kämpat väldigt hårt för att komma dit vi är idag.

Jag köper inte att det skulle bli bättre om folk blir fattigare.Jag köper inte att folk blir "mer motiverade" om man kapar dem vid fotknölarna. Med det nya förslaget kommer många i min bransch inte ens att kvalificera sig för att få A-kassa. De kommer stå HELT utanför! Det är inte OK!!

Om man inte har några pengar så sutar man att konsumera. Om folk slutar köpa varorna i butikerna så får inte företagen in några pengar. Om företagen inte får in pengar så måste de säga upp personal och då blir ännu fler arbetslösa som inte kan handla något och vi är inne i en neråtgående spiral... Det är ju enkel logik!!!

Det är vi, vardagskonsumenter, som håller igång Sverige! Det är vi som är Sveriges ryggrad! Glöm inte det!! Glöm inte heller att tillsammans är vi starka!

Sen kommer jag att avsluta med nåt slagkraftigt och ideologiskt... Det kommer när jag väl står i talarstolen... hoppas jag

Kram och hej så länge!

Semestern som inte blev av...

2007-02-04T22:41:00.000+01:00

Ska ju som jag nämnt tidigare till Umeå nästa vecka. Lugnt och skönt! Hahahaha, så lurad jag blev... Nu sitter jag med häcken full och förbereder en föreläsning jag ska hålla på Umeå Universitet nästa onsdag. Konflikthantering på arbetsplatsen ur ett fackligt perspektiv... I två timmar!! Typ nåt sånt. 50-60 deltagare som läser HR ( human resource ) dvs blivande personalchefer... Hihihi, lika bra att skola dem i tid

Sen filar jag på mitt tal som jag ska hålla på tordag på torget. Stor aktion emot A-kasseförändringarna över hela landet, så även i lilla Borås!

Lev väl!

Mitt i kaoset ska jag till Kiel

2007-02-04T22:40:00.000+01:00

Julresa till Kiel och Lübeck... Mysigt med lite uppskattning för årets slit. Just nu så planerar jag aktionen 14:e dec mot förändringarna i A-kassan. I Borås ska vi ha fackeltåg och möte på torget. Mycket ring å fix... Ska dessutom klura på ett tal som jag ska hålla. Puh!

Hade en mycket förvirrad vecka förra veckan... Akutinkallad till Gbg och en ungdomskurs måndag och tisdag. 20 min försenad störtar jag in i kurslokalen på måndag morgon... "Hej och välkomna! Ursäkta att jag är lite sen... Åh, finns det mackor... Ja, Terés heter jag iaf och ska vara eran kursledare i dag och i morgon... Jösses vad kissnödig jag är... Ska bara..." Ungefär så började det... Sen kom han jag skulle hålla kursen med och mer eller mindre presenterar mig som "den lilla arga" ( kallas så av mina kära kollegor, fattar inte varför???). Snyggt... Sen har han mage att lägga hela kursen på mig... JAG fick hålla i hela dagen! Trors att vi hade delat upp det mellan oss... Fan, det var sista gången jag höll med honom... Så gör han alltid. Fick låna en av ombudsmännens bil sen. Asfin Saab 9-3, utplockad i somras. Jäklar vad den gick! Tack gode gud för farthållare

Nu ska jag packa den lilla svarta och högklackat... Åker med avdelningsstyrelsen till Kiel. Därifrån blir det en tripp till Lübeck och julmarknaden där... Hem på fredag igen... Ska bli gôtt!

Ha det bäst!

Kramar

Julfint

2007-02-04T22:38:00.000+01:00

Idag har jag gjort julfint hemma... Saknade en massa i jullådan tills jag kom på att det blev kvar i huset när jag flyttade... Typiskt! Skulle varit lite girigare i bodelningen. ;) Men man kan ju inte vinna allt, jämt! Eller, vad säger jag nu? Klart man kan jaja, fint blev det hemma iaf. Nu kan jag lugnt åka bort en vecka.

Ha det bäst alla!

Kramar

Lever...

2007-01-20T15:04:00.000+01:00

Det har varit lite struligt ett tag men det börjar reda upp sig. Jag är iväg på kurser och en massa grejer. Har blivit nämndeman i Borås Tingsrätt och sitter numer som ordinarie ledamot i en kommundelsnämnd oxå. Det känns jätteroligt!

Har en ny hobby oxå som jag har nämnt lite tidigare. Geocaching. Ett globalt GPS-spel. Det var en tävling här i Borås för några helger sen som jag deltog i. Hihihi, kom på delad första plats. Det var 50 "gömmor" som vi skulle hitta mellan kl 19 och 23 en lördagkväll. Vid 22 hade vi i mitt lag hittat alla och satt i en varm barack och åt grillad korv. Skumt lördagsnöje, men förbannat kul. Nu önskar jag mig en fin handburen GPS i julklapp. Risken är dock överhängande att jag får ge mig själv en... Jag har nog inte varit tillräckligt snäll, med tomtens mått mätt, för att få en sån dyr klapp.

Linus klagade på ont i huvudet idag igen och sen kräktes han... Jag blev helnojjig och ringde till Barn... Vi åkte upp och tog lite prover. fyra timmar senare stod jag hemma och stekte pannkakor medan Linus kollade på Bolibompa. Fan, man blir ju helt stissig efter en sån pärs vi gick igenom förra månaden. Fast det är ju bättre att åka upp en gång för mycket än en gång för lite...

Nu ska jag förbereda en kurs jag ska hålla ons-fre. Känner mig inte så inspirerad. Det kommer nog vart efter det lider...

Kramar
Terés

Kurser... och förvirring!

2006-11-26T00:07:00.000+01:00

Förra veckan var jag i Stockholm på en förbundskurs för handledare. Vi har fått ett helt nytt studiesystem och vi fick grotta ner oss i det nya i hela tre dagar... Roligt att träffa handledare från andra delar av sverige.

Hahahhaha, jag är ju inte som alla andra, det är ju sen länge konstaterat! I onsdags när jag skulle åka taxi till tågstationen kl 05.45 (!) höll jag på att dö av skräck när jag öppnade dörren. Var helt inställd på att det bara var jag i hela huset som var vaken... Så var inte fallet! Min granne höll på att låsa dörren samtidigt som jag gick ut och eftersom jag var helt oförberedd så ser jag bara en karl precis utanför min dörr. Skriker till och inser när jag skriker hur löjlig jag är och skriket övergår till ett asgarv... Jag skrattar så mycket att jag inte kan stå utan ramlar ner på golvet i hallen. Min stackars granne fattar ingenting utan får bara ur sig... "Eeeehhh, god morgon...? eller?" Får lite kontroll på situationen och rusar ner till taxin som är lite sen... Får en ny skrattattack när jag ska förklara för chauffören hur min morgon har börjat. Efter 500 m kommer jag på att jag glömt tågbiljetten hemma, får vända om! Ännu senare... Väl framme så vill chauffören ha en fysisk biljett på taxiresan, inte alls bara ett referensnummer som kontoristen på avdelningen lovat... Suck! Får springa i på stationen och hämta ut i automaten... Prejar en gubbe i kostym för att komma först. Telefonen börjar ringa. Jag har Internationalen som ringsignal och nu är gubben redigt irriterad... A, mitt ressällkap, undrar var jag håller hus, tåget går ju snart!!! Rusar ut till taxin igen. Slänger allt som kom ut ur automaten i händerna på honom och sliter åt mig mina väskor i farten. Missar helt att jag skulle ha med mig "kundens kopia". Jajajajaja, men skjut mig då! Äntligen på tåget och på väg... Hade inte träffat A innan så vi småpratar och har jättetrevligt tills vi ser alla sura blickar från våra medresenärer... Hoppsan! Vi pratar lite tystare då rå... när de andra i vagnen har vaknat till så slår tröttheten till hos mig och jag somnar till en stund. Enligt A så fick han en hel del sura blickar... Hehehe, vi väcker de andra och SEN somnar vi... Tåget blir försenat och vi börjar bli lite oroliga för vår transfer till kursgården. Telefonen ringer igen och nu utbryter garv i hela vagnen, ett gäng affärsmän frågar roat om vi möjligtvis är på väg till en facklig utbildning.... Ja, det var ju kul att man kunde roa nån! Vi fick springa till bussen men vi hann!!Så började det...

När vi skulle hem så missade vi X2000 så vi fick åka interrail istället. Dvs. två timmar extra! Kunde man ju ha listat ut med lilltån att det skulle sluta så...Jaja, nästa vecka blir det oxå en massa kurser. Först Fackets Grunder i Göteborg som kursledare i två dar och sen en ledarutbildning som deltagare. Roligt!

Fortfarande ingen snö här nere... Tur att jag ska upp till Umeå snart. Åker upp 19:e dec. L ska få flyga för första gången! Spännande...

Kramar till alla!

Inte så muntert!

2006-10-14T14:40:00.000+02:00

Ok, kort inlägg idag bara... Sen i onsdagsnatt har jag legat på sjukhuset med sonen som har fått hjärnhinneinflammation. Det borde ju räcka som olycka men icke sa Nicke... eftersom det var fredagen den 13:e igår så tänkte jag kolla hur det här med Airbag i bilar funkar oxå...

Jag kan rapportera att det gör ONT att köra in i ett träd i 70 knyck!!!

Jag berättar mer en annan dag. När jag orkar...

Over and out! Kramar och kör försiktigt...

Trött, Tröttare, Terés...

2006-10-10T19:40:00.000+02:00

(Skulle lagts upp i söndags...)
Oj oj oj, man är ju inte 18 längre... Bara att konstatera! Var ute och härjade igår. Först ett skönt ställe som heter Vimmel. Det är en liten krog som en av mina bästa vänner spelar skivor på. Soft ställe utan både inträde eller garderob. Man kan komma dit och sätta sig i en soffa och bara surra med goda vänner och lyssna på musik. Eftersom jag är jag så uppstår det för det mesta spontandans oxå. De har inget dansgolv... Helskönt. Inget bråk, inga dryga vakter, ägarna jobbar själv hela kvällarna och det är som en enda stor familj... Vimmel stänger 2 som alla andra krogar här i Borås.

Vi var ett gäng som inte ville sluta festa som drog till en MC-klubb vid halv tre-tre. Det var lite spännande... Jag kände mig väldigt liten! Fick en massa stora HD-killar efter mig, förstår ingenting, tills jag inser att jag har min MC-jacka på mig! Hängde in den i garderoben och blev sedan uppsliten på dansgolvet av tre väldigt tatuerade tjejer. Det var rena Scharinska-stämningen... Passenger, Temple of love, Blur, Prodigy... jag hade så vansinnigt kul! Mina kompisar fattade ingenting... Jag brukar oftast finnas där det spelas house så de fattade ingenting när jag sjöng med för full hals Vi drog från mc-haket vid 5 och till en kompis för att spela poker... Där blev jag kvar till halv tio i morse.

Nu i skrivande stund sitter jag i morgonrock och har precis ätit "frukost"...

Kram å kärlek!

Har varit på skattjakt a' la Blair witch :D

2006-10-06T19:18:00.000+02:00

Har ju varit på kurs hela veckan... Först höll jag kurs i Göteborg i måndags, sov över och drog till IKEA på tisdagen , sen har jag gått kurs i tre dar... Är helt slut i hjärnan nu.

Kursen i Gbg var en Avtal och förhandlingskurs för Handels. Jag höll en föreläsning om arbetarrörelsens historia. Det var roligt och deltagarna var nöjda. Tur! det är alltid nervöst när man ska träffa en ny grupp människor. Man vet aldrig vad de har för utgångspunkt och förkunskaper... Sen fick de ha grupparbete om vilka problem de hade på sina egna arbetsplatser och då fick vi kursledare gå runt och lyssna å svara på frågor... Typ!

I onsdags påbörjade jag en stegutbildning i ledarskap. En LO-kurs, dvs det var flera olika fackförbund. Eller... ja, iaf If Metall och Kommunal oxå, föutom jag å C från Handels. Iaf så var det ett riktigt bra gäng... Vi har tre kurstillfällen till, en gång i månaden, tre dar varje gång. Det var en kille från Skövde där som höll på med nåt som heter geocaching. Man letar "gömmor", lådor med lite småskit i, i skogen eller på nåt annat finurligt och svåråtkomligt ställe, med hjälp av GPS. Det testade vi igår kväll!

Jag, A och F begav oss vid niotiden ut på lite "skattjakt". Tyvärr hade vi bara en pannlampa ( den fick jag, tack rara pojkar) och det hade regnat hela dagen. Hyffsat blött och mysigt i skogen... Med brist på lokalkännedom fick vi helt enkelt gå efter vad vi såg på GPSn... Hahahhaha!!! Efter ca en kilometer på en grusväg säger A: här ska vi in! ca 900 m rakt in åt det här hållet ligger den! Tvärsäker... Problemet var bara att det såg ut som en vägg av träd där vi skulle in... Ja, ja, vi klampar väl in då! A först med sin mobil som lampa sen F och sist jag med en fin pannlampa på huvudet. En såndär fin med LED, tre ljusstyrkor och skit. Det var snårigt som fan och eftersom belysningen var begränsad så såg man inte alltid vattenpölarna. Tänk Blair Witch...

Vi går och går, hoppar över träd, får grenar i ansiktet och håller på att skratta ihjäl oss åt att F (100 kg och närmare 2 m) är lite rädd. OK, bara 200 m kvar nu... problemet är bara att vi står vid ett stup! det är några meter ner och ganska halt att gå på mossa. DÅ fiser F den ruttnaste fisen EVER! det är så illa att vi hellre hoppar ner för stupet än står kvar! Väl nere så hittar vi en ny väg! Jamen Tack! Kul att vi har gått en halv kilometer i snårskog med vatter till knäna!!! Tillslut hittar vi gömman och skriver en logg i en liten bok i den och stoppar tillbaka... Det var liksom det det hela gick ut på. ja, det är sant! och jag fastnade fullständigt! Det var askul.

När vi skulle tillbaka så gick vi efter vägen... Hahaha! vägen blev en stig som gick igenom lite hagar. Med koskit! Du förstår ju själv hur lite koblajorna syntes i mörkret. Jag tror vi lyckades trampa i, om inte alla så iaf, hälften! Vi var blöta till knäna, hade mindre grenar i håret, rivsår i ansiktet och hade koskit på hela gympadojorna! Det här måste jag göra igen! Nu vet jag vad jag önskar mig i fördelsedagspresent...

En GPS!

Kram kram!

2006-10-01T13:49:00.000+02:00

Har inte listat ut hur jag ska få bilden till min profilruta än... Hehehe, det kommer väl!

Det här iaf jag!

Mina första trevande steg ut på bloggscenen...

2006-10-01T13:29:00.000+02:00

Lite läskigt är det... Känner att jag har så mycket att säga i dessa tider och jag kan ju inte terrorisera alla mina vänner hela tiden. Har aldrig skrivit dagbok innan så jag kanke inte är så flitig i början...

Ok, det var en mjukstart. Nästa gång kanske jag faktiskt vågar skriva om nåt viktigt oxå ;)