Jag blir förbannad på systemet som säger till Försäkringskassan att det minsann inte är nån sjukdom att vara gravid! Nä, det kan väl stämma men det är väl ändå inte så att bara för att man är gravid så kan man inte va sjuk??? Om man av graviditetsbesvär inte kan jobba så ska man mer eller mindre skylla sig själv!
Jag vet att det funkar så eftersom jag fick slåss med knytnävarna mot FK när jag var gravid! Jag hade så kraftiga foglossningar att jag fick använda kryckor för att överhuvudtaget kunna ta mig fram, jag fick sen allvarliga förvärkar så doktorn ordinerade absolut vila. Sängläge alltså! Det ville inte FK godta heller. Min arbetsgivare fick skriva ett intyg att jag omöjligt kunde arbeta i det tillståndet och att arbetsplatsen inte kunde anpassas i den graden att jag kunde arbeta. Lite svårt att jobba ensam i en kiosk när man måste ligga ner... Extremt svårt att packa upp varor när man inte kan röra sig utan att gråta av smärta! Tillslut när jag hade fått intyg både från jobbet och min läkare så fick jag personligen visa upp mig på FK-kontoret och bevisa att jag faktiskt hade ont... Man blir ju mörkrädd vad lite tilltro det finns till folk. Jag blev tillslut sjukskriven men de hotade med hembesök. Fine! Kom ni, men räkna inte med att jag kan komma och öppna dörren, JAG KAN JU INTE GÅÅÅÅ!!!
När jag väl skulle föda så blev det inte som jag tänkt, det blir det ju sällan men jag hade aldrig trott att jag skulle bli så kraftigt diskriminerad i landet Sverige som jag blev!
Jag blev nämligen kejsarsnittad. Detta pga hotande syrebrist hos barnet. Jag hade liksom inget val, det var ett sk. akut snitt. Sonen som kom ut var lite lätt blå och het slapp... Vi fick ligga kvar för observation i fyra dagar. Mig brydde de sig inte om så mycket, de skar stort och igenom en del muskler eftersom det blev väldigt bråttom. Efter fyra traumatiska dygn och vi äntligen åka hem. vid doktorns utskrivningssamtal fick jag veta att under 8 veckor framöver så måste jag ta det väldigt lugnt och inte bära matkassar, inte tvätta, helst inte bära min son heller eftersom han vägde 3600 g och det var egentligen för mycket. Ok, tänkte jag, då blir jag väl sjukskriven och min man får helt enkelt ta ut föräldradagar för att vara hemma och hjälpa till. Men se den gubben gick inte! "-föda barn är ingen sjukdom så du får plocka från föräldrapenningen... din man kan väl ta semester och hjälpa dig hemma för det är ju inte så bra om du håller på å städar och fixar. Du ska ju vila!"
Här nånstans började jag bli förbannad... Hur fan tänkte de nu? Jag får inte anstränga mig men jag får inte vara sjukskriven. Om jag hade varit man så hade de aldrig resonerat på det viset! Om en karl gör en större bukoperation så blir han sjukskriven bums och utan knot. Om en kvinna som inte är gravid opererar bort tex blindtarmen så blir hon sjukskriven. Är det skillnad på när i livet man sprättar upp magen? Är jag helt plötsligt inte en vanlig människa, när jag är gravid eller nyss fött barn, längre? Kommer jag inte ha lika ont eller läker mitt operationssår fortare än andras? Tydligen så är barnafödande kvinnor inte lika mycket värda som andra medborgare i det här landet... Mycket märkligt!
Nu ska jag sluta gnälla och göra nåt vettigt med min dag.
torsdag, september 04, 2008
tisdag, september 02, 2008
Jag blir så förbannad på Björklund och hans vänner...
Nationella prov i åk 3! Allvarligt talat!!! Jag trodde det var ett skämt när vi skulle uttala oss om det i vår kommundelsnämnd. För mig är det helt självklart att barn ska ha en trygg, lugn, inspirerande och lärande miljö när man går i skolan. Framför allt i de yngre åren. Utvecklingsnivån kan skilja avsevärt när man är 9 år. Den del barn i min sons klass läser redan utan problem medan andra knappt kan räkna till tio. Nu går han bara i förskoleklass än men ändå. Jag blir äcklad av den moderatledda regeringens otroliga ambition av att stoppa in folk i fack och betygssätta dem.
"-jaså lilla Kalle, klarade du inte nationella provet i 3.an? Jaha, då blir det sopåkare av dig. Ingen högre utbildning här inte! Sverige behöver fler i kategorin "arbetarklass", in med dig i ledet bara..." "- Men se där... Lisa är ju riktigt skarp på att stava och räkna. Läkarkön är till höger!"
Sen påstår de att nationella proven ska användas för att utvärdera vilka som behöver extra stöd... Eller hur! Har de aldrig varit i en skola? Alla som minns sin skolgång minns oxå hur det gick till på rasterna efter större prov. Man sorterades in i fack, de som fick högst betyg, de som är i gråzonen mittemellan och de loosers som fick underkänt. Inte av lärarna nu alltså utan denna sortering skedde i klassen av eleverna själva. Det var här den mesta mobbningen pågick! Men då jag gick i skolan hette det att man fick tåla lite skämt!
Jag råkade tillhöra gråzonen mittemellan, vi som fick skit av de bättre för att vi var sämre än dem och skit från de som fick underkänt för att vi trodde att vi va nåt. Inte en optimal position. De som fick underkänt, som oftast hade extra stöd sen innan, hade vid det här laget så lågt självförtoende att det inte hjälpte att de fick gå i Specklass... Man var märkt för livet om man inte från början fick godkänt. det blev så tydligt när jag för 5 år sen hade en återträff med min gamla högstadieklass. Tänk "Klassträffen" med Björn Kjellman. Det förväntades att jag, som inte var så skarp i skolan, skulle va en grå mus som jobbade på Konsum. Så djupt rotade är klassklyftorna! De som hade välbärgade föräldrar skulle ha läst ett antal terminer på universitet och rest en del i världen. Det var nästan komiskt att se samtidigt som det mest var sorgligt. Sorgligt att man i så unga år har en uppfattning om vem som är bättre eller sämre än en själv. Hetsen kring betyg är helt absurd och jag är av den bestämda åsikten att det är bättre att föra samtal med barn och deras föräldrar om hur barnet i fråga ligger till i skolan än att utsätta dem för den stress ett nationellt prov innebär.
Idag har vi redan utvecklingssamtal där man går igenom hur läraren upplever att eleven tar till sig ämnena i skolan. Redan på förskolenivå så får man som förälder indikationer på hur barnet ligger till i utvecklingen. Där för man en samtal med ansvarig pedagog om hur man gemensamt ska arbeta för att barnet ska klara framtida utmaningar... D.v.s. vi har redan idag ett system där man upptäcker problem i tid. I alla fall på de förskolor som det finns tillräckliga resurser. I stället för att lägga all skuld på barnet och straffa det med mer prov och betyg så kanske man skulle se över prioriteringarna i kommunerna och lägga mer pengar och resurser i ett tidigare skede, redan i förskolan, för att slippa problemen med otillräckliga kunskapsnivåer när eleven slutar nian och det mer eller mindre är för sent.
Jag fick på nämndmötet höra att det är ett stort problem att lärarna inte vet hur eleverna ligger till i 3.an. Hur är detta möjligt när man kontinueligt har utvecklingssamtal från det att barnet är runt ett år och då börjar förskolan??? Dessa uppgifter lämnas sedan över till skolan och läraren som tar över. Nationella proven skulle i det resonemanget vara till för läraren. Men räcker det inte med att ha ett prov där man mäter eleven mot sina klasskompisar, måste man nödvändigt mäta lilla Kalle med resten av landet. Tänk vilken press det blir för denna lilla individ! Han är då inte bara sämst i klassen utan får papper på att han nu även är sämst i hela landet kanske... Är det ett bra sätt att höja studiemotivationen? Är det så vi jobbar aktivt för att motverka mobbning? Är det så vi skapar en trygg och stabil inlärningsmiljö för våra barn som en dag ska bygga landet? Nä! Skäms, Björklund, för att du monterar ner vår skola och barnomsorg! De senaste dagarna har tidingar, radio och TV gett en entydig bild av var folks allmänna uppfattning är i dessa frågor, och de stämmer inte alls med regeringens.
Jag blir så förbannad på den moderatledda regeringen att jag bara måste få spy ur mig lite galla!
The bitch is back! (Nu jävlar ska det kampanjas för att få tillbaka rösterna till 2010...)
"-jaså lilla Kalle, klarade du inte nationella provet i 3.an? Jaha, då blir det sopåkare av dig. Ingen högre utbildning här inte! Sverige behöver fler i kategorin "arbetarklass", in med dig i ledet bara..." "- Men se där... Lisa är ju riktigt skarp på att stava och räkna. Läkarkön är till höger!"
Sen påstår de att nationella proven ska användas för att utvärdera vilka som behöver extra stöd... Eller hur! Har de aldrig varit i en skola? Alla som minns sin skolgång minns oxå hur det gick till på rasterna efter större prov. Man sorterades in i fack, de som fick högst betyg, de som är i gråzonen mittemellan och de loosers som fick underkänt. Inte av lärarna nu alltså utan denna sortering skedde i klassen av eleverna själva. Det var här den mesta mobbningen pågick! Men då jag gick i skolan hette det att man fick tåla lite skämt!
Jag råkade tillhöra gråzonen mittemellan, vi som fick skit av de bättre för att vi var sämre än dem och skit från de som fick underkänt för att vi trodde att vi va nåt. Inte en optimal position. De som fick underkänt, som oftast hade extra stöd sen innan, hade vid det här laget så lågt självförtoende att det inte hjälpte att de fick gå i Specklass... Man var märkt för livet om man inte från början fick godkänt. det blev så tydligt när jag för 5 år sen hade en återträff med min gamla högstadieklass. Tänk "Klassträffen" med Björn Kjellman. Det förväntades att jag, som inte var så skarp i skolan, skulle va en grå mus som jobbade på Konsum. Så djupt rotade är klassklyftorna! De som hade välbärgade föräldrar skulle ha läst ett antal terminer på universitet och rest en del i världen. Det var nästan komiskt att se samtidigt som det mest var sorgligt. Sorgligt att man i så unga år har en uppfattning om vem som är bättre eller sämre än en själv. Hetsen kring betyg är helt absurd och jag är av den bestämda åsikten att det är bättre att föra samtal med barn och deras föräldrar om hur barnet i fråga ligger till i skolan än att utsätta dem för den stress ett nationellt prov innebär.
Idag har vi redan utvecklingssamtal där man går igenom hur läraren upplever att eleven tar till sig ämnena i skolan. Redan på förskolenivå så får man som förälder indikationer på hur barnet ligger till i utvecklingen. Där för man en samtal med ansvarig pedagog om hur man gemensamt ska arbeta för att barnet ska klara framtida utmaningar... D.v.s. vi har redan idag ett system där man upptäcker problem i tid. I alla fall på de förskolor som det finns tillräckliga resurser. I stället för att lägga all skuld på barnet och straffa det med mer prov och betyg så kanske man skulle se över prioriteringarna i kommunerna och lägga mer pengar och resurser i ett tidigare skede, redan i förskolan, för att slippa problemen med otillräckliga kunskapsnivåer när eleven slutar nian och det mer eller mindre är för sent.
Jag fick på nämndmötet höra att det är ett stort problem att lärarna inte vet hur eleverna ligger till i 3.an. Hur är detta möjligt när man kontinueligt har utvecklingssamtal från det att barnet är runt ett år och då börjar förskolan??? Dessa uppgifter lämnas sedan över till skolan och läraren som tar över. Nationella proven skulle i det resonemanget vara till för läraren. Men räcker det inte med att ha ett prov där man mäter eleven mot sina klasskompisar, måste man nödvändigt mäta lilla Kalle med resten av landet. Tänk vilken press det blir för denna lilla individ! Han är då inte bara sämst i klassen utan får papper på att han nu även är sämst i hela landet kanske... Är det ett bra sätt att höja studiemotivationen? Är det så vi jobbar aktivt för att motverka mobbning? Är det så vi skapar en trygg och stabil inlärningsmiljö för våra barn som en dag ska bygga landet? Nä! Skäms, Björklund, för att du monterar ner vår skola och barnomsorg! De senaste dagarna har tidingar, radio och TV gett en entydig bild av var folks allmänna uppfattning är i dessa frågor, och de stämmer inte alls med regeringens.
Jag blir så förbannad på den moderatledda regeringen att jag bara måste få spy ur mig lite galla!
The bitch is back! (Nu jävlar ska det kampanjas för att få tillbaka rösterna till 2010...)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
